Jag är fet!
Jag ska bannemig bli smal nu..
Du tycker jag är fet, ok jag ska bli smal som en pinne, tänker inte äta nånting!!!
Sen kan alla andra jävlar sluta tjata på mig att jag ska äta, för jag vill inte, ni förstår inte hur det känns att höra att man är tjock och ful av den personen man älskar mest. Sen när personen i fråga hade tänkt vara otrogen också mot mig gör mig så fruktansvärt ledsen och förbannad.
Du tycker jag är fet, ok jag ska bli smal som en pinne, tänker inte äta nånting!!!
Sen kan alla andra jävlar sluta tjata på mig att jag ska äta, för jag vill inte, ni förstår inte hur det känns att höra att man är tjock och ful av den personen man älskar mest. Sen när personen i fråga hade tänkt vara otrogen också mot mig gör mig så fruktansvärt ledsen och förbannad.
Varför..
Luften går ur mig, jag tänker för mycket.
Jag vill så mycket, saker som jag vet aldrig kommer bli verklighet. Varför är det så? Varför vill man ha det som man verkligen inte kan få? Varför vill man ha det som man vet så väl att det inte fungerar.
Jag blir ledsen när jag tänker på att jag aldrig kommer få en sån relation till min familj. Det må vara hänt att det är mitt eget fel, men jag har aldrig haft och kommer aldrig ha en sådan mor-dotter, far-dotter relation som alla andra verkar ha. Varför ska det kännas så hemskt att säga som det är? Varför känns det inte okej?
Varför måste man ljuga för dom man egentligen älskar mest, bara för att man får en klump i magen så fort man ens tänker på sanningen.
Den enda teorin jag har är att det inte känns som jag duger annars.
Jag vill så mycket, saker som jag vet aldrig kommer bli verklighet. Varför är det så? Varför vill man ha det som man verkligen inte kan få? Varför vill man ha det som man vet så väl att det inte fungerar.
Jag blir ledsen när jag tänker på att jag aldrig kommer få en sån relation till min familj. Det må vara hänt att det är mitt eget fel, men jag har aldrig haft och kommer aldrig ha en sådan mor-dotter, far-dotter relation som alla andra verkar ha. Varför ska det kännas så hemskt att säga som det är? Varför känns det inte okej?
Varför måste man ljuga för dom man egentligen älskar mest, bara för att man får en klump i magen så fort man ens tänker på sanningen.
Den enda teorin jag har är att det inte känns som jag duger annars.
