Jag är fet!

Jag ska bannemig bli smal nu..
Du tycker jag är fet, ok jag ska bli smal som en pinne, tänker inte äta nånting!!!
Sen kan alla andra jävlar sluta tjata på mig att jag ska äta, för jag vill inte, ni förstår inte hur det känns att höra att man är tjock och ful av den personen man älskar mest. Sen när personen i fråga hade tänkt vara otrogen också mot mig gör mig så fruktansvärt ledsen och förbannad.

Varför..

Luften går ur mig, jag tänker för mycket.
Jag vill så mycket, saker som jag vet aldrig kommer bli verklighet. Varför är det så? Varför vill man ha det som man verkligen inte kan få? Varför vill man ha det som man vet så väl att det inte fungerar.

Jag blir ledsen när jag tänker på att jag aldrig kommer få en sån relation till min familj. Det må vara hänt att det är mitt eget fel, men jag har aldrig haft och kommer aldrig ha en sådan mor-dotter, far-dotter relation som alla andra verkar ha. Varför ska det kännas så hemskt att säga som det är? Varför känns det inte okej?
Varför måste man ljuga för dom man egentligen älskar mest, bara för att man får en klump i magen så fort man ens tänker på sanningen.
Den enda teorin jag har är att det inte känns som jag duger annars.

Tankar och funderingar



Har suttit och tänk på en del saker som har inträffat under mina 19 år.
Jag blir ganska ledsen och arg när jag tänker på allting, var det mitt fel, var det erat fel? Vems fel var det?
Har kommit fram till att det var lite av mitt fel att min familj är död (inte död på riktigt utan död som i benämningen; finns ingen kärlek kvar ungefär)
Jag blir ledsen när jag tänker på vilken jävl* råtta folk du kan vara. Vi kan kalla personen B. Person B säger själv att man inte bör snacka skit om andra, man ska inte trackassera andra människor oavsett hur dom är som person.
Men i själv verket är person B den värsta av dom alla, pratar skit bakom ryggen på folk, förvränger sanningen, säger saker som person B inte har en aning om, tycker saker som ingen annan vettig människa tycker, och framför allt talar om för andra hur dom ska leva sitt liv.
Det är inte annat än sjukt och nu är jag less på person B.
Person B pratar till folk som om dom inte vore nånting värt, person B pratar på ett sätt så person B verkar bättre än alla andra. Men vet du vad? Du är inget annat än en rutten skithög!
Jag kom att tänka på person B igår för att person A (som jag förövrigt tycker om jättemycket) tyckte jag skulle fråga denne om vad jag ska göra?! Hallå jag är 19 år! Jag gör som jag VILL!

Ursäkta att det blev ett litet deppigt och gåtfullt inlägg men jag vill inte gå in på namn och vad som verkligen har hänt. Det vore faktiskt inte schysst. Men vi får se, fortsätter dessa idiotigrejer kanske jag skriver allting i KLARTEXT!       

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0